ohreally

Mm tänkte berätta lite om hur jag upplever mitt nya liv som mami.

 

Självklart är det här det bästa som hänt mig. Utan tvekan så är det NU livet börjar. Vafan gjorde man innan?! ;D

 

Första veckorna var dock lite "jobbiga". Man var heeeelt överkörd efter förlossningen och skulle samtidigt börja ett nytt liv där man helt plötsligt har en liten bebis att ta hand om och som går före allt. Hormoner och omställningen gör att man är lite smått ledsen och så blir man ledsen för att man borde vara gladast i världen (vilket man egentligen är, bara det att man är sååååå trött och har ont lite här och var ;D)

 

Sen ville ju jag att magen skulle försvinna på en gång, vilket vilken mupp som helt begriper att så funkar det ju inte. Jag ville också börja röra mig och ut och gå på en gång efetrsom jag var ganska stilla sittande sista tiden utav graviditeten på grund av massa vätska och typ stukat ledband eller vad det nu var ;D Alltså jisses vad jag ville att hon skulle komma ut sista veckorna. Dom var sjukt långa!

 

Men nu, åååååh det är så mysigt! Klart allt blir omständigare osv osv. men det är inget som liksom stör. Thea kan skrika och gråta och vara helt vansinning i flera timmar men så räcker det bara att hon ler lite så har man glömt bort det. Det är verkligen så det är. Sen att diska, städa, sminka sig osv tar tre gånger så lång tid nu det är skitdesamma, lite mer sport då! Haha.

 

Att skaffa barn innebär inte att livet är slut. Thea har gett livet en större mening och det här är bara början på massor av upplevelser som förälder. Första skrattet, första stegen, första dagen i skolan osv osv!

Sättet att tänka ändras i takt med att livet förändras och man prioriterar saker på ett nytt sätt och ser värde i saker som man inte gjort tidigare.

 

Sen kommer jag alltid ha min barnsliga humor, tycka om att se bra ut, tycka om att träffa vänner och ta ett glas vin, jag är ju fortfarande jag. Men ett förbättrat jag.

 

Hörrni jag tror det är det här som kallas att bli vuxen!

 

Mamma Kriss! ;)