ohreally

Ja är man irriterad utav fan så är rubrikens blandning ett perfekt sätt att få nått kreativt ur något som gör en förbannad. Har inte gnällt speciellt mkt i bloggen och jag vill inte att det ska vara en negativ känsla över den MEN samtidigt så är det ingen människa på jorden som går runt och är glad och lycklig jämt.

Är bara riktigt less på folk som inte verkar fatta att jag och min älskade Johan ska ha en bebis inom en mycket snar framtid. Allt kommer inte vara som förr, det kommer inte finnas all tid i världen till folks drama, bekräftelsesökning och uppmärksamhets-kåthet. MED MERA.

Man mognar grymt fort när man väntar barn har jag märkt (inte gällande allt såklart, haha) och man märker hur andra halkar efter och att man inte har mycket gemensamt längre. Både jag och älsk har styrt och fixat saker som inte hade gjorts om det inte vore för att våran underbara dotter låg i min mage och väntar på att komma ut.

Man bygger upp nått tryggt och stabilt och lämnar en del av det gamla bakom sig.

Mitt humör har inte varit strålande alla gånger. Vet inte hur andra mår när dom inte kan sova ordentligt, har jordens halsbränna, svullna fötter (gigantiska), ett inflamerat ledband i foten, svårt att andas för att lungorna är ihop mosade, svårt att röra sig, har humörsvängningar som man själv inte ens hänger med i, känner sig fet och otymplig och väger flera hundra kilo extra som gör att varje steg man tar blir en kraftansträngning utav bara helvete? Som sagt, jag vet inte med er men jag känner mig iaf ganska trött, sliten och lättretlig för tillfället. Lägg till 100 procent studier och att jag håller på med körkortet vilket verkligen tagit på krafterna..

Tålamodet är såååå slut.

Skiter i om du är 16 eller 60 år gammal, är så grymt trött på omogna och efterblivna människor.

TUR att Johan och min älskade familj finns, utan er skulle man ju tappat hoppet om mänskligheten för länge sen ;D